Jag vill inte längre fly

inte alls gömma mitt hjärta

eller dölja någonting av all min smärta


en sak håller mig fortfarande vid liv

där min endaste eviga önskan

är att få leka med mina barn i grönskan


jag håller ofta telefonen hårt i min hand

för att till er äntligen igen kunna ringa

men rädslan i hjärtat får mig alltid att springa


mina ord räcker inte till för vad jag känner

men varje dag sitter jag här och för er ber

att ni får må bra och att jag älskar bara er


för alltid mina kära änglar

vad som än kommer att hända

tills tiden gjort sitt och får allt att vända


ni är snart i min famn igen

det kommer nu en smärtsam tår

som letar sig ner mot mina kraftlösa lår


jag måste vara stark

men det är fruktansvärt svårt

när smärtan i hjärtat vill bita så hårt


tyvärr är det nog så

att ingen i världen alls förstår

hur mycket mitt hjärta för er änglar slår...


//Pappa Daniel