Jag är trött
av livet kantstött
Vad var meningen med min existens
i denna världs civilisations turbulens

Mitt vara eller icke vara
hade mått bättre av att fara
Bort från denna röra
bort från detta skitgöra

Nu släcker jag mina ögon
sätter på mig drömmens skyddsglasögon
Och blir lycklig en liten stund
om inte mardrömmen förstör denna blund

Om så sker tigger jag
om ett avslut idag
På mitt livs elände
hittar ingen själsfrände

Låt den falla, liemannens bila
så min kropp får evig vila
Min värk försvinna
min hjärna sluta brinna