Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vingarna. (dedikation)


ingen av dem vet

 


det ska inte mer hindra nu och inget jag gör blir som förr. hoppas du förstår men hur ska du förstå något du inte ens kan föreställa dig. för dig är jag bara jag och bara jag är för dig än mer naken än det rum vi finns i.
det stämde alldeles för väl att någon gjort hål i svärtan. vi talar tyst om det.

lika tyst som det är tyst här och även lika tyst som kråkorna stängde sina näbbar. ingen gräver ner onyttigt och att vintern är lång vet både de och vi. så samlas grenar där mat borde ligga kvar men jag har redan byggt och jag har redan säkrat förråden.

vi äter ju inte som förr och besticken smälte jag ner.
förrätternas smaker får vänta till fömån för efterrätternas. vi har redan hungrat så länge att vi kan riva menyerna och leva på bark.
men hur ska jag berätta om sångerna jag hör när du talar ord jag inte förstår. skogen och klimatet. lexikon för djungler och alfapet för skators skrän när inte ens måsar kan överrösta. är det skillnad på vingar då eller beror det på vindarna.

vilket språk ska berätta för kråkorna att det ännu kommer vårar. att det inte beror på stammen om ungarna ramlar. att moln är moln och inga himlahål som visar töcknets svep. de är inte som ljuset. där valde vi själva att sätta udden.

vi kan inte gråta mer nu. ögon har bara ett hål. ett iris, en lins. vi kan inte gråta mer nu. 


vem som berättat om harmonierna är för mig en gåta och svaret lär finnas där tussilagon visar sig. miniatyrerna av gyllene rosor. de som inte gör anspråk i onödan. höjda är de. det finns orsaker för deras storlek. lika många som de ryms i de storas fröhav.

men fåglarna sträcker ändå som vanligt. 

inga ägg känner blåsten som vingar. nickar gör huvuden. det är när näbbar stängda visar vägen. ner. dit först. dit först. löven kan inte viska förrän försent om hur man halar en stam. då krasar det när man går. vi ska minnas det ljudet länge. 


barkjärn arbetar bäst i jämn frånkraft men fälla en stam för coyote är att fälla en tår för mycket. det sitter kvinnor och väver av torrspunnet. ingen av dem vet att jobbet redan är gjort. det spann långt innan. långt långt innan stolarna sattes upp.

 

ingen av dem vet. ingen.

 

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Pot Pourri
Läst 184 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-11-22 09:49



Bookmark and Share


  cilax VIP
å, vad bra den är. Så många pärlor även om en del kallar mig svin
2013-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Pot Pourri
Pot Pourri