Det känns som jag går
Som jag gått
Längs en väg
På en skogsväg
Så länge nu

Jag ser bara så långt
Som till nästa krök
Bara fram
Till nästa kulle

Vid varje biväg
Jag passerar
Finns en möjlighet
En chans
En öppning
Ett tillfälle
Till något gott
Eller något dåligt

Men jag tror alltid
Att nästa biväg
Är bättre än den jag just passerar
Så jag fortsätter gå
Bara vidare och vidare
Bara låta bivägar passera
Bara låta möjligheter gå

För jag tror
Att vid nästa väg
Väntar du vid grinden
Men jag tänker aldrig tanken
Att du kanske väntat på mej
En bit in på vägen
I dolda dungen
Där björkarna döljer viken vid havet
Där du satt ensam
Med famnen längtande och öppen
För min skull
Om jag bara vågat vika av
Inte bara fortsatt gå

Och när jag gått förbi
Kom någon annan
Någon som du inte visste om
Du väntade
På mej
Men när jag inte kom
När du blev gammal och grå
Av att vänta
Kom en annan förbi
Valde rätt väg
Fann dej ensam
Och tog sin chans

Medan jag ännu
Vandrar längs min skogsväg
Går vidare
Förbi alla vägar
Och tror ännu
Att det finns en bättre väg
Längre fram
På min vandring

Medan jag vandrar på
I det mörka och kalla
Vilar en annan man

I din varma famn...





TT / HSGKe


(c) 2013