att veta ibland för mycket gör saker ibland för enkelt
trist då trist men ja visst man kan ju börja använda armeringsjärnen ner på asfalten så det i alla fall finns en 

liten ökad riskfaktor
(trånsuckarslaktad syftesservering skapar ingen spänning på en batteriläcka)

trist då trist att veta hur ord inte äger ens krutet i en ettöres per praxis medan gnistorna faller som döda lönnlöv fulgröna i alltför tidig frihet men ja visst man kan ju sörja för mindre så länge tjärnmossen slipper syra färsk kolorofyll

käftars kalkhalt i emaljen spelar inte så mycket teater om inte käklåsen fungerar så önskan om floden är att härda nilen ut om andra akten ska nå sin pudervippepaus och kalk som kletar så men bättre det än färdigt ättikeläge i ett träsk

bättre med mineraler än att fastna i kvarnhjulet med ett evigt 'maxi-maleri' som om det vore mäsk att dränka byten i

sa krock

det är en chock varje gång strömmen går andra hållet
och bytet vänder
hur då ens hitta det man mörat för tänder