Jag har alltid letat efter mig själv. Försökte finna flickan, tjejen och sen kvinnan. Jag har letat i totalt mörker och i solens strålar. Jag har sökt utanför landets gränser. Med ljus och lykta, i skrymslen och vrår.

Men jag känner att jag slutar leta nu, för jag tror att jag funnit mig själv. Jag har nog varit här hela tiden, jag har bara inte förstått att jag är nog så här! Knäpp, glad, sorgen, kärleksfull, fundersam,sprallig, naiv och omtänksam.

Jag börjar även bli väldigt god vän med mig själv. Jag är faktiskt nöjd med mig själv. Visst har jag fel och brister,men utan dem skulle jag inte vara jag.

Så nu sitter jag här och tänker vad ska jag göra nu? Vem ska jag söka? Ett stilla leende kommer över mig, nu kan jag istället koncentrera mig på att försöka bli en bättre människa. Och leva livet som JAG.