vi går på linjen vägen styr oss mellan himmelsblå
och vattenspegel          vidd kan inte gömmas här
klarhet ångar mörka stråk   isläggning närmar sig
det stiger något där det frasar     i starrgräset vitt

att det kan höras ända hit
under allt det enkla vita
som kan det inte delas

ett fågeltecken där i svart huva
ett löfte om en mildare vinter
än den förra

o Clemens; la clemenza den rena klangen surrar
i mitt huvud

                                 det har med vind att göra
                                     att vi ser det stråla ser
                               det vidgas komma mot oss

en mildhet har den rena klangen  huvudklangen;
en mildhet som att andas        det går att forma
ljudet med ett finger gnida ut det       låta sväva

över bergens skiljelinje lila ljus
mot himmelsvidd
som tonas ner
mot kvällen