och marken bränd och tyst
så äktar du hans dotter

han
som bara visste stjärnors frösådd i mosse
hur det lyser sen för björnen
väg igenom

och hans dotter stubbad
täljde eget ord med brottet

i varje ring bruten

av slipat järn skalad bark
sen lade täcke för vintermyror så norrskenet inte bländade 

så äktar du hans dotter
lika tyst 

mylla över mark och mantel omkring men aldrig 
en ram runt konsten

där syster sen ska bjudas in
över bark till glada björnars lek

bruten är ring
bevarad är konsten