Anton satte sig upp,

ovanligt upprätt, och

sade högt och

tydligt, trots att han knappt

talade tyska:

" Ich sterbe. "...läkaren

försökte lugna

honom, tog fram en spruta

kamfer, gav den,

och rekommenderade

ett glas champagne;

Anton tog det fulla glaset,

granskade det noga

sade och log mot mig:

" Det var länge

sedan jag drack champagne ",

tömde glaset och

lade sig lugnt på vänster sida;


jag hann bara

springa till honom, luta

mig över sängen och

ropa på honom, men han

hade slutat

andas och somnat in,

fridfullt som ett litet barn