Långt ute i skogen låg ett ödsligt hus. Men det var inte något vanligt hus, det sades det vilade en förbannelse över det. Så farlig att ingen vågade sig dit.
Men vad var det som gjorde att ingen vågade sig dit?
I historierna talades de om att huset var hemsökt av djävulen, att huset bar portarna ner till helvetet. Den som gick in där blev fasttagen och den vars hjärna blev våldgästad av demoner som trängde in och förvandlade personen till en hemsk varelse. En ljusskygg sådan.
Det var därför huset inte hade några öppna fönster, alla var igenspikade. När gud gjorde en översyn över världen för att se efter ondska träffade han på detta hus. Människorna som just flyttat dit höll på att förvandlas till otäcka djävulska varelser, men istället för att försöka rädda dem lät ”han” dem förbli monster. ”Han” var rädd för att själv ta itu med djävulen så han lät spika igen fönster och alla dörrar. Sedan lät han skogen växa sig allt tätare omkring och de små vägarna som lett dit suddades ut. Desto längre tiden och åren flöt förbi började gud sakta inse att han svikit sina ”skapelser”. Han ville inte att någon annan ”skapelse” någonsin skulle finna de öde husen i skogen. ”Han” ville inte behöva begå samma misstag igen.

Huset var utstött av omvärlden, ingen kunde någonsin ändra på det. Ingen.

Men på något mystiskt sätt började skogen runt om sakta men säkert dö ut. Gud kunde inte förstå varför. ”Han” kämpade med att bringa liv i den, men utan framsteg. De små vägar som lett dit började sakta synas igen. Huset kallade, det var redo för sitt nästa offer. Nästa offer var inget vanligt offer, utan en allsmäktig sådan. Djävulen hade siktat in sig på gud.
En dag när ”han” var vid huset för att göra ny skog såg han att dörren till huset stod öppen, ”han” kunde inte låta bli att bli lite nyfiken. Det slutade med att han gick in lite försiktigt, men det skulle ”han” aldrig gjort. För så fort han kommit helt in stängdes dörren bakom honom med en stor smäll. Rummet blev becksvart. Små lysande partiklar började röra på sig och bilda skepnaden av ett djur med horn och svans. Det var djävulen i egen hög person som trädde fram. Både gud och djävulen visste att ingenting annat återstod än att strida mot varandra.
Det blev en våldsam strid utan dess like, men slutade tragiskt med att gud blev spetsad av djävulens eldgaffel.
Det är där efter fick huset namnet ”Guds hus”, huset som gud dog i och ligger begravd under. Dit går folk än in i vår tid för att be till den dem tror är gud, men i själva verket är det djävulen de ber till.
Det är och förblir ett mysterium att den allsmäktige gud kunde förlora mot djävulen. Förlorade verkligen gud? Det vet ingen. Men vi fortsätter att be om att få våra böner bli hörda.