Varför väcker du min längtan?

Är det sorgen i dina ögon jag inte kan motstå,
eller är det jakten på en plågad själ som driver mig?

Är det elden som omsluter dig som trollbinder mig,
eller har det omättliga bekräftelsebehovet ännu en gång kidnappat mitt hjärta?

Är det masken som du bär jag vill försöka tränga igenom,
eller är det avvisningens utmaning som fortfarande lockar?

Är det din osynliga dragningskraft som är för stark,
eller är det ensamheten som gör mig svag?

Är det såret i ditt hjärta jag vill läka,
eller är det rädslan att bli övergiven som vägrar ge sig?

Är det tomrummet i din själ jag vill fylla,
eller är det gårdagens förtvivlan som gör sig påmind?

Varför har jag så svårt att stå emot när sårbarheten
vill bjuda upp till en sista dans?

Varför låter jag det falska hoppet tändas,
när jag vet att svek och iskalla vindar följer i dess fotspår?

Varför söker jag mig till smärtan när jag vet hur ont den gör?

Varför väcker du fortfarande min längtan?
När jag vet att du kommer att släcka ljuset,
förstöra allt som är vackert, och skoningslöst krossa mitt hjärta?