Vem är jag utan dig i mitt liv?

Vem är jag utan kaoset vi skapar? Utan dramat och spelet?
Vem är jag utan hoppet du tänder? Utan min längtan du väcker?

Vem är jag utan det eviga jagandet efter din bekräftelse? Utan drömmarna som går i kras?

Vem är jag utan mitt ständiga krig för din kärlek? Utan min rädsla för att bli avvisad och övergiven?

Vem är jag utan smärtan och otryggheten? Utan min känsla av otillräcklighet?

Vem är jag utan dig i mitt liv, min vän?

Vilsen och förvirrad ger jag mig ut på en inre resa för att finna svar ...

Många långa år passerar ...

Till slut vaknar jag upp på en annan plats, i en annan tid, allt är förändrat.

Du ligger bredvid mig, jag stryker dig ömsint över kinden ... Älskling, jag är hemma nu, viskar jag.