Någon gång för mycket länge sen tappade jag kontakten med den lille killen som levde i mitt bröst.
Sorgen och saknaden efter honom skapade ett svart hål i min själ, och ett tomrum i mitt hjärta som aldrig har gått att fylla.
Meningen med mitt liv blev att försöka finna honom igen, för att kunna hedra hans minne, försonas med livet, och äntligen få sinnesfrid.


Din lille kille ...

Jag var din lille kille, det läste jag på ett vykort du skickade en gång.
Jag fanns i din famn, det såg jag på ett fotografi.

Jag betydde mest av allt, det skrev du i ett brev en gång.
Jag fanns vid ditt bröst, det har någon sagt.

Du såg på när jag sov, det berättade du en gång.
Du var så sorgsen, det minns jag nu.

Du skulle beskydda mig från allt ont, det lovade du i en dröm jag hade en gång.
Du gjorde ditt bästa, det förstår jag nu.

Jag var din lille kille, för det skrev du på ett vykort en gång.
Jag fanns i ditt hjärta, det vet jag nu.