den där osäkerheten är söt
som en vän som alltid finns där

gör en mör inför det stora och får en att höra
på söndrigt speciellt vis

ibland med chocken på trumhinnan
tummande på sinnet överstilat överspänt 

ormskinns läge för självsprickor
ibland bara något störande

fånigt
jodå man kan visst bemästra
(tror man ja jo så klart i sin egen dogmatiska egostatus visshet)

kanske dis för ett öra men vad gör det

en vän är en vän
finns alltid där

bör vårdas ömt

om än osäker
eller bara för att