När du öppnade ditt hjärta,
väckte du något hos mig.

När du blottade din själ,
berörde du något inom mig.

När du vågade vara svag.
När du visade vem du var.
När du stod naken och sårbar framför mig en dag.

Då ville jag dig allt gott.
Då ville jag stanna hos dig i vått och torrt.
Då ville jag vara mer för dig än bara ett minne blott.

Nu blev det aldrig vi två.
Jag undrar varför det gick så.

Vi borde tagit chansen,
att följa varandra i dansen.

Men modet svek oss två.
Vi som kunde ha älskat varandra så.