du var en sann konstnär i liv
utan hörbart språk talade du sagor där du gick
lyssnade du utan örons upptag på varje gest 

där vi just lekt 
kanske med en burk du skar dig på sen
när du värmde dina bönor i den gamla byggningen

vem visste då du var konstnär

på ett vis mycket vis där du gick vår väg ner
alltid ensam så nu herr Döven min vän

vi ses ju mer 
vi har ju våra pakter från Hälsingland

förlåt för omgivningen och vila nu åter
vi syns ju du igen och vi går te' vänligare trakter

till mjukare land

ner på gammelgårn's berså 
bara vi två Herr Döven

bara vi två