I ett hus på landet
med gulnade brädor och ett rostad lås

så lätt

att bryta upp
att ta sig in
men det gör ingen.

Jag kan inte ens säga -
det här huset ligger utanför
stan
för det är bortom allt med
bankkontor och civilisation.

Som inte så många längre ser
bara om man har någon väg förbi

för en vilsen tjänsteman att
få vara ensam i skogen

eller skjuta en älg på hösten.

Under en fest för många år sedan
dog en man ensam i källaren

han tog sig inte upp igen
hela hans liv blev
sammanfattat på en kall toalett
nedanför
fest, ljus och skratt.

Ingen märkte hans död eller fall.

Sen en sommarkväll någongång
allting är tidlöst och vi somnar i huset
i takt med solens rosa strimmor
blir blå
vi har fönstret öppet

och ljuset lägger sig inte riktigt än
inte ens i skogen
utanför.

På ett stenagärde brinner
skuggan av solen

korna vilar med björkarna
som ser ut som guld såhär års
bara vi och den tysta mannen hör deras råm.

Jag tror att vi tappade våra glasögon
och fann de inte tillbaka
för allt annat blev så dovt
och vi så tydliga.

Allt är suddigt och slingrar in sig i sig själv
och för varje dag som går
sjunker jag djupare in i dig.

Jag går bland buskarna, plockar bär för bär på ett strå
äter
ler
mina läppar blir blåbärsblå.

I huset på landet
finns ingen fungerande toalett
där finns ingen affär där vi kan
handla mat

köpa känslor eller saker för pengar
och
ingen dusch där man kan tvätta bort sina fläckar.

Du säger att det är så skönt här
att ljuset är som något du aldrig har sett
och lugnet gör någonting med dig du aldrig känt förut.

Varje kväll sitter du i det öppna fönstret
lockarna skiner från stänk av skymningen.
Jag märker att du lyssnar till tystnaden
som vi inte kunnat höra på så länge.

Och jag tänker, att de finns de som har upplevt
samma sak
här, före oss.

Vi pratar om sorg och lycka långt ut i natten
om sådant vi förlorat
saker vi tappat som inte kommer tillbaka igen
om dig och om mig
om skola och sådant vi valde att värdera
och sånt vi
valde bort och glömde
för att kanske inte minnas igen.

Vi cyklar genom skogar den sista dagen

grillar pallade äpplen och
skrattar
i vattnet i sjön
vi hittade
lika undangömd

som du och jag
i huset på landet

i skogen
i vår dvala.

Och fast det är smutsigt och trasigt och låset rostar sönder
så är allting så betagande vackert.

Och i det där huset
i skogen, finns min själ.

Den flög in i det öppna fönstret
genom ljung och lupin

genom spetsgardin.