spelar fortsättningen på harpa

spelar mest varpa med stål i min hand
den landar ju säkert på skärande land

ett eget kast att ta

att bli ombedd om klarspråk men bli trodd för lögn
för yta och för dikt och förbannad refräng

jag har en säng som lever rövare nog
att kallas helhet för sömn

nej jag orkar inte spela spelet

dröm mig och döm mig gärna
jag orkar inte spela spelet

ser inte ens felet
känner att ena sidan strävar utåt och den andra låser ute
vems sida står man på när näsan räcker fram

som om ingen bro var byggd

exakt till vändning; fel är det lika med damm i ögat per sänding
skick
som när man gnussar linsen och ändå inte ser den kick man fått

ändå inte ser felet man gjort
sig förtjänt av

nej jag orkar inte spela spelet mer
ett liv av lögn räcker gott och väl 

bara du har sett det
så där