Min vän - hon är som havet.

Går omkring med sjöskum i håret.

Så svart om natten.

Oftast ljus och klar
på dagen.

Hon är ingen bäck som porlar
till ljudet av kvitter.

Ingen å som löper
på stenar längs
skogen.

Nej
som de allra största haven är hon,

fängslar

men
omöjlig att lära känna
om hon inte
mötes med respekt.

Hon är äkta
som sältan som dryper mig
i ett enda tag, när jag kommit fel,
under grund.