Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
- retro -


LJUSGÅRDEN - en konspiration

 
 

 

En ljusgård när skotten gick genom natten

Stannade på tågen och hoppade av i fel småstad

Vidunderliga vidder visade vyer väsenskilda och världsfrånvända

Men jag simmade över sjön, dit där inga vägar bär, och det slog mig som en Ingo-höger i tinningen;

- "Det är alltid värt det, att älska, att älska och att älska igen"

Något brast men jag blev hängde i den drömmen

Måste ha dansat iväg med natten

 

 

In och ut ur förbund, som jag inte ens kan alliera mig med, med mitt jag

16 år sittandes i ett flickrum, vågade inte ta hennes hand, men jag satt kvar, satt där kväll efter kväll

Det var ett annat jag, nu konspirerad

Sen blev man en del av komplotten, konspirationernas konspiration

 

 

Tågen for tillbaka igen, jag såg ljusgården på avstånd.

 Stjärnor av stolthet, inglasade scener ur begynnelsen

Piano och vågskvalp, den levande flotten knakar

Stiger i land, byter tåg och kulorna går rakt igenom

Ingen död, ingen pina, inget blod. Jag ser besvikelsen i hennes ögon

 

 

Tungsinnet rullar in i framtiden

Naturlagen, inget är långt ifrån

19 men jag kurtiserade med kvinnorna, dom med erfarenhet, dom med intellekt, dom med aptit.

Bullar och tea i gryningen, pratade konst, ingen fysik bara en kyss farväl, 8 år äldre, vi badade hela den sommarn

Plötsligt satt jag på en balkong på Tyresö, en karriärskvinna, hur hamnade jag där?

Modet var osvikligt, jag uppehöll henne, men vad var det hon såg? En gycklare, en jämbördig, en påminnelse, en man, en pojke eller kanske lite av allt?

Samtalen tog aldrig slut, ett engagemang smälte ihop, rörde vid henne men jag vågade aldrig ta hennes utsträckta hand

Jag reste till henne, ja jaget reser än

Jaget konspirerar med mig

 

 

Gick vilse på stranden, här fanns ingen lag, ingen utsträckt hand

Hon kysste mina kulhål sen, kastade vapnet ut i sjön och lät det bero

Klev upp på tåget, drack mig full och hamnade så långt norrut man kan komma, ändå var det som hemma.

Jag smög omkring på bangården och letade meddelanden och gods från ingenmansland

Från London kom vykort, från Mölnlycke bilder, från Fidji snäckskal och från SJ kom biljetten tillbaka

 

 

Nu är jaget 30 och jag står här eller om det är tvärtom

I konspirationen känner jag inte igen mig

Känner jaget igen mig?

 




Fri vers (Prosapoesi) av theperna
Läst 193 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-12-06 10:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

theperna
theperna