ensam
står jag här
på två ben
som inte är mina egna

jag pratar
men rösten jag hör
tillhör någon annan

den jag var
den jag skulle bli
finns inte kvar

nej för jag är han
som blev kvar
som stångade sig genom sitt liv
men aldrig nådde fram

innerst inne
vet jag vem jag är
men det är så sällan
jag får chansen att plocka fram honom

för det mesta
är jag en skugga
en tvivelaktig figur
som vandrar i mina trasiga skor

men innerst inne
så drömmer jag än
om att få återse mig själv
när jag tittar i spegeln

han som var bra
han som hade drömmar
men om han kommer tillbaka
det vet ingen