kyliga kalla vindar kramar hela min kropp

vargavintern är här och jag tar mig ett dopp

fastfrusen på botten ligger nu hela min själ

för där i det mörka trivs jag så väl



jag sluter nu mina ögon för att endast få drömma

mig iväg från det onda och det smärtsamma glömma

nu stängs snart det lilla ljus som jag har

tron på livet om det ännu finns något kvar



med små tomma andetag försöker jag ändå att hitta ut

om det nu finns något kvar som inte vill att det tar slut

med frusna händer släpar jag mig nästan åter upp igen

jag är rädd och kall nu vill bara tillbaka hem


men hjärtats sista slag fryser då till is och blir till kristall

jag försvinner sedan långsamt bort och mörkret får mig att bli kall

vaknar upp i ett våldsamt skrik från drömmen då tjejen väcker mig

och får då äntligen se det vackraste av leende från dig

min älskade

min älskade

tur att du finns här hos mig