döden

tycks likna det ulitmata i livsessensens förståelse alltmer

och närvaron har inte längre bekräftelsebara behov

vi har ju slagits trefalt och vi har avvägt vålnaders viljor
vi har insett och vi har övergivit

vi har redan levt

*
med sitt blod förgör 
i samtiden urspråket
sig själv omkring oss
*
en gängse norm att
med rätt skapa dogmen
havererat vi
*
över skir is tyst

medan markens hum vaknar

ett mellanrum klart
*
där sker inget nu
ej heller då som sen vet
urtypernas takt
*
förakt hit och dit
blott en schimär av maktkamp
jag älskar ju dig
*

och det sker aldrig så länge vattnen äger krusning av en vind

*