där vägarna upphör
där tystnaden fullbordas

finner min förtvivlan
mig åter



[...]

anden som alstrat mig
handen som tecknat mig

(ögat som ser igenom mig)


mot tystnaden
mot larmet
uppfinner jag orden;
skydd åt det värnlösa barnet

anden, kroppen, ögonen
skyr flyr


nattfjärilar
fångas av ord;

omöjliggör flykten
omöjliggör friheten


mina ord
min förtvivlan

mitt pansar


skyddad / redo

kom larm
kom hand
kom öga

kom nattfjärilar



jag är redo