Någon

Det var så konstigt,
för när jag grät
över allt jag inte bort
föll i min hand
månens glans

och det var som
någon förlät
allt jag gjort
och bara var glad
att jag fanns

Bunden vers av Jan Widströmer
Läst 618 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2013-12-14 14:04

Skriv ut
Spara som PDF

Haraldthor såå fiin! 2023-02-03

bittemi En mycket fin text! 2014-01-12

axveronika Åh så hoppfull ! Och FIN! 2013-12-17

Maria Sundelin Ord fyllda av värme 2013-12-17

Lärling Mycket fint! 2013-12-17

Lena K Nilsson Små fina ord! 2013-12-17

Björn Björkegren/Blue Bear Fint! 2013-12-15

Anita Westin Vårt behov av försoning i komprimerad text. Vackert! 2013-12-15

Lena Själsöga Keijser så vackert 2013-12-14

Minkki fenomenalt - en text som fängslar så vid den färska första läsningen att åtminstone jag inte såg att varje rad var rimmad! Hur går det till att skriva så?? 2013-12-14

ej medlem längre Vackra ord om att få förlåtelse Behagligt att läsa din text, bra skrivet 2013-12-14

Palett Hoppfullhet i denna fina text. 2013-12-14