Förebildande
flög rödhaken
i mitt ställe
med gryningen
på sitt bröst

från trädtopparnas
förhoppning
till grusets förtvivlan

när allt hopp grusats
och alla önskningar
just runnit ut
i sanden -

vad mera för handen
än flyktig bön
om förskoning

om spirande hopp
med vinden och flykten
att det dagas.