Paniken trycker sig ut ur min fantasi kropp och hjärnan tvingar mig att se verkligheten.
Allt jag måste göra är gjort på en dag men jag kan inte.
Jag vet inte vad först jag ska göra och sist.
Allt känns för mycket.
Jag får panik för jag inte har ett schema, ingen som styr mig eller bestämmer min dygnsrytm.
Jag har ingen stans att gå till på morgonen, inte på dagen och inte heller på kvällen.
Mitt matschema är ur balans och min värld det samma.
Jag ignorerar mina värdelösa sysslor för dagen för annars kryper paniken upp och förstör så jag sedan inte kan somna.