Det sista jag gör innan katastrofen blir att börja om
Se mot nya ängar, nya skogar, förstå det nya.

Vem vet egentligen innan, vad förändringen innebär?

Det sista jag gör, blir att kolla att dörren är låst.
Att det finns backup för mina foton.

Mitt avtryck i världen är viktigt.

Jag vill vara människa, in i det sista.

________________

Jag var fem år, man sa att i natt skulle världen gå under
ingen juldag, alla julklappar skulle inte vara till någon nytta.

Jag vaknade upp, med en förvånad min, denna juldagen och ljuset sken.

Var det himmelriket, eller var det fortfarande denna torftiga värld som jag älskar.

Jag var hemma, men världen hade inte gått under, men jag var förändrad
Mina barnskor hade lite grann vandrat iväg, denna morgon fick jag måhända en poets själ.