[de s.k. hoten, är också de största möjligheterna att ha ett stöd genom rädslorna – för om man upplever hot-fara så finns rädslor.... enligt mig då – men..
sveken från förr i specifika ämnen, hindrar ens {för-} Tro {-ende} till nya möjligheter? Så funkade jag iaf. Det är just det jag vägrar nu. Varför i hela friden tillåta sig blir styrd av ens egna rädslor????? Jag förstår inte ens vitsen med det..!]
Så.. ÄR det då juste att medvetet skada de vi känner förtroende för? Verkar galet sjukt om nåt, i min värld..
Däremot..
Okända.. HUR i hela friden ska man VETA vad som skadar en okänd??
Vet man det är man GUD!
O-känd är OKÄND! Man känner alltså inte till den människans rädslor, eller skade-register???
Jag förstår inte dig.. jag förstår inte hur du tänker bakvänt.. - och, jag har dessutom en helt annan inställning till VAD ett hot ÄR för nåt.

T.ex. anser jag inte att någon människas reaktioner inte kan anses som konstiga just pga att man inte vet dennes anledning eller bakgrund - alla har haft sitt och ska respekteras av den anledningen, annars kan inte jag se att alla är lika värda inför varandra (?) - och om då inga 'konstiga' finns så är alltså alla reaktioner s.k. humantolerant tillåtna(?)

Varför då brusa upp i givna konfliktsituationer kan man tänka, och där ser jag bara själv urkänslan som giltig förklaring;

primär rädsla för överlevnadshot
* fall
* höga ljud

de enda rädslorna vi är genetiskt födda med

så
FALL:
'faller vi' - medvetet sökt eller ej
- tappar kontrollen över kroppens trygghetskänsla
(den ultimata fasan för ett 3dim-liv)

t.ex. känsla av att tappa fysisk markkontakt som i fritt fall, likt alla adrenalinframkallande äventyrssporter som finns, och även semersteräventyren

- Ryck undan mattan under fötterna och du upplever fasa Ett; Fall. Enkel beskrivning av att 'rusa in i väggen'. Svarthålet, djupdeppen, traumat. BANG!

Eller planerat:
(gäller i vardagen även då mental s.k. flipp i ickekontrollerad situation [övermåttan av känsloreaktioner alltså, och vad är det om inte passionerad upplevelse om så än bara i en skitkul humorfilms tillfälliga glädjefnatt]

eller livspåverkat och daglig 'fall'-verkänslighet:

överkänslighet för mentalt påfrestande yttre miljö, likväl överkänslighet för känslomässigt överflöd pga egen mental inre miljö, och alltså grundat på ens eget tillfälliga mående)

- Det rusar kära galningar och försöker pussas! Äckligt hujeda! Nu får det vara nog med överspel och överkänslighet
(vadå över... vadå...
vadå söver vi medvetet varandra med dömande benämningar som 'över-' och slår klubban ner BANG,

för en egen rädslas skull
att falla)

in Love
okontrollerat
icke styrbart
ve och fasa rasa så

kontrollnörden sliter sig blå med infackningen
bedömningen och ordvrängningen
för att klara sin egen fasa från att brisera ut

göra sig fri
tillåta sig rasa

fasa
rädslornas menageri förökar sig med mentala klubbors fördömanden
och vem slår hårdas om inte den mest rädde själv

fasa
rasa då
rasa

tabula rasa sen och gör nytt

*

och så upplever vi 'höga ljud' - konfliktkänsla

hot från viljddjuret
bäst att springa eller plocka fram skölden

stölden av liv har kommit lös
där frös en chans till

två är de
plus lite till vi spär på med

fall och höga ljud

*

vem klagar nånsin på ljuset

*

buset lär få löpa fritt
inget mitt är ditt och inget mitt är ditt
men vitt förblir alltid skitit

så var så god att stjäla mitt ljus
är det nånting som är gratis

är det ljuset i mitt hus

du får traggla lite med fläckarna
det är det jag gömt i säckarna

[de s.k. hoten, är också de största möjligheterna att ha ett stöd genom rädslorna – för om man upplever hot-fara så finns rädslor

som virriga nyårsraketer

de ska få vackra rosetter med krull och gliter på
och det ska själv få klättra ut ur paketen

*

vem klagar nånsin på ljuset

en lycklig kväll  i Evigheten
där allt Gott ändå finns

på golv och tak och i kubistiska svarta
silverskimmertapeten

*

Gott Gammalt och Godare Nytt på Er!
Jubileum ska föräras ett år av Nytt och ge

2014

ännu mer!

/Lena - PP cyberplitare sen -04.