kärleken du ger tar aldrig slut, den tar över och blir till mitt egna lilla kokain. Farligt och förbjudet men ändå så vackert. Minns du dem krossade drömmarna vi en gång kämpade för? Minns du korridorerna där vi först träffade varandra? Minns du gulheten som gjorde mig galen? Men säg mig vad tänkte du den dagen då du frågade mig om kärleken, förvånade mig med den mörka vackra rösten. Jag ville inte längre andas, för varför valde du mig, varför valde ödet oss. Två krossade själar som behövde varandra, men som alltid krossade varandra.