Ni går så tätt intill
I en gemenskap med två stycken till
Deras skratt ekar och studsar mellan väggarna
Nafsande testar den mina gränser
Dem som för länge sedan blåsts bort
Och dem som alltid kommer finnas där
Vackert utritade på sammet
Men ändå står jag där och studerar dem
Bit för bit, skratt för skratt
Känner avundsjukan blanda sig med sorgen
Och kärleken försvinna med vinden