Och du ser på dig själv
genom glasrutans reflektion
observerar de linjer ditt ansikte utgör
kinderna flera män dragit sin hand
lent lent över
i känslan av att de var dom enda i världen
var och en i sin tur
känt sig som den utvalde
som får föra sig så
runt dig
och du ser dina läppars linjer
som ur en gammaldags reklam
mörkt mörkt rött
följer varje kant
fyller ut det lilla uns av ljus som fanns
läpparna han en gång bet sönder av lust
som nu tycks säga
tänk på mig dröm om mig
men rör mig inte mer
och som de tänkt att de behövt dig
för att vara hel
alla och en var
som hållit om din midja
i ett grepp som ville visa
hon är min
och blickar män emellan har mötts
män från då och nu och som kommer att bli
i ett stilla oförstånd
om vad som pågår här
då hon skrattar bredvid en annan han
en till annan man
och dom tror de var de enda
som hållit din hand vid bron
som sett dig spy ut ilskan
klippa av ditt hår
och dansat framför ingen alls
men inte alls
de var inte med om din nya början
och de var inte orsaken till den
nu kan ni ta varan i hand
nu kan ni ge en igenkännande nick
i den gemensamma nämnare
som för er samman
att ni baddat hennes sår en stund
att ni vakat över henne
så att hon fick lite sömn
att ni slukat i er hennes ord
för att en bråkdels sekund
vara vad hon söker
för att sedan vela i oro
för att ta kål på hennes tristess
för att en stund vara den hon älskar mest.