Idag läste jag texten för den jag skrivit dikten till, reaktionen blev att den tyckte att dikten var fin, jag hoppas att även ni tycker om den!
Ett Farväl
Jag följer dej dit där vi ska skiljas åt
Hela situationen känns som en sorlig låt
Jag är glad att jag träffat dig ännu en gång men
Kan inte låta bli att undra när vi ska ses igen
Du har bråttom och ger mig en slarvig kram
Kvar står jag förkrossad, tyst och lam
Upp på den stora bussen kliver du
För varje steg går mitt hjärta mer itu
Jag vill vinka av dig
Men vet inte om du ser mig
Känner mig så tung när jag går där ifrån
På mitt hjärta har du gjort ett långt lån
Och jag vet att jag inte får det tillbaka
Av all gråt skakar min haka
Men jag får inte börja gråta redan
Nej, det får jag göra sedan
Jag går så snabbt som det bara går
Så snabbt så att det blåser i mitt hår
Den stickande känslan i halsen kommer gång på gång
Och vägen hem är ganska lång
När jag kliver av min buss är det öde
Och mina tårar börjar genast rinna i ett snabbt flöde
Det blir kallt och jag fryser
Tänker på allt kul vi gjort och ryser
Vill ringa till någon och bara gråta ut
Så att sorgen sedan kan ta slut
Men vill inte störa någon som inte har med detta att göra
För varför skulle de på mig vilja höra
Torkar tårarna och går in till mig
Inte visa att jag gråtit... Åh nej
Slänger mig på din säng som står kvar och försöker vila
Smärtan som jag känner försöker jag sakta från hjärtat sila
Den kudde som du använt luktar jag på
För det känns som att du fortfarande är här då