som i lugna rum förutan måsten
en tid av viljor vilande

gråsten på rad vid kartong
gåvor
minnen i småsten 

lagd tid invid en annan 
lite omlott ilag med en sorg aldrig dået
kunde vinna över

nu finns du ej och sakna en sorg
en sorglig historia

det var inte ens nu och jag var sju
i hjul mot framtiden

som nu

bort från strul
och framtiden alltid med

dammet bakom 
så slog skogen tillbaka sina grenverk

hela slätten öppen och oxarna i rusning
ingen vågade vänta till våren för fukten

kängor med lera kan vi
(där ingen delar vattnen finns inget som helar
heller)

och gummit är det skottpengar på

förliden längtan åter i bojor och himlarna
gråter midviterfrid med far igen

vi drömde allt bra mot norr

jag drömmer för oss i kväll

reser över gröna fält 
låter udda bli jämt för riktade torn

där tretton gått som tolv lovade kring bordet
och fjorton fönster nya i bleckinfattning
var nog bara tolv

och nu är tornet runt

som mödrafrid förutan måsten
och viljan till ordet

småsten kartong kasse 
en sång på gammalt notpapper i trefjärdedels

du lyssnade nog aldrig på valsen

inte på tystnaden heller
mer än din egen

vandrar över i fjorton med duken ryckt
och allt kvar

som den spar har mat och ord
har fat på bord målade

i nya mönster
har latmansmord på sista kvasten ut 

stampar vi en kartong till
och tackar skogen

vi har skurit av banden med vagnen
medan blåsten svalkade och hemmet tryggt

vi fann den ändå

färdens slut
exakt

där vattnen börjar

och käppen tar jag med
ställer den i samma lutning

norr far
norr

som den pekade när den kom
norr

och vi kan gå ut nu
till himlar höga över skog