Ur dagboken den 31 maj 2004:

"Alla har sina versioner av sanningen och om ni inte älskar mig för den jag är så är det inte mig ni älskar."

Jag var femton år gammal när jag skrev det där och tankeprocessen hade då pågått i några år. Det var mitt sätt att försöka få struktur på min tillvaro, min vardag. Jag var ung men långt ifrån dum och naiv. Jag hade bevittnat några få av livets alla orättvisor och kom då sakta men säkert att börja ifrågasätta det för att så småningom ta avstånd ifrån det. Att alltid försöka göra rätt (vad "rätt" nu än innebär) kom att bli min grej.

Men i en moraliskt korrupt värld (där exemplen är oändliga) kan jag inte låta bli att undra vad min ynkliga insats spelar för roll, egentligen...