Jag vet inte om jag kom hit för dig mig eller ruset. Porslinet var precis lika ut ur skåpen som jag lämnade er. Med enda skillnaden att allt gick i brunt och mögeldoft där blomflugor dansade glädjerikt. Åtminstånde dom och varför inte tänkte jag. Så nu dansar jag ja med på en hög basis. Sådär att det nästan skaver i hjässan. Över gränsen hårt svängande på svanskotan att innanför kraniets portar studsar tillslut bara huvudvärk och dålig sömn i utsträckta dagar. Tunna som dina smörlager. Mina. Var för sig