Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ödebygd

Dimman slukar havet
gryningen färdas med osäkra årtag
över stubbåkrarnas oändlighet

De barnnackade tuvorna
går bort sig i diset

Ladorna murknar
dödsuren tickar i gårdarnas stockar

nästa

nästa

Tysta rum
övergivna redskap

Linnegardinernas
möglande sorgefanor




Fri vers av Akvamarin
Läst 701 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2014-01-09 18:42



Bookmark and Share

  axveronika
Mycket vackert känsligt fångat och målat. Du har fångat svensk landsbygds bortgång
2014-01-28

  Änglaögon
Vackert vemod.
2014-01-28

  Autumn
Jätte fint ! BRAVO !
2014-01-27

    Mia Sedvall
Fint...
2014-01-15

  Anya VIP
Din text får mig att tänka på Lars Lerin. Vackert svenskt landskapsvemod.
2014-01-10

    ej medlem längre
det här för mig dit, till småvägarna som växer igen, åkerlapparna planterade med gran. glesbygdens sorgesång. vemods vackert skrivet.
2014-01-10

    ej medlem längre
fantastisk bild du tecknar, tystnaden och det "vackra" förfallet
2014-01-10

  Stefan Albrektsson
Vilken glasklar målning du målar (trots dimman) av ödebygden - allt finns med. Jag älskar denna strof: "De barnnackade tuvorna / går bort sig i diset". Makalöst vackert i all sin ödslighet.
2014-01-10

  Nitram P
Mycket förtätad stämning. Fint skrivet!
2014-01-09
  > Nästa text
< Föregående

Akvamarin
Akvamarin