Jag hade läst om olika spelställen i tidningarna, och när jag väl kom dit, kunde jag inte fatta hur de var. De var fruktansvärda. Möter hans blick av onaturligt mycket kaffe, kanske andra saker? Så jag blev misstänksam. Jag tror att det är fest i hans blod, eller åtminstone i hans lyckliga smil. Spalt har en hög i svartvitt och det står saker där om Narnia. Jag ser att de är gula, och genomskinliga tänder. Har också kunnat läsa om Romeo, ett avsnitt som var träffande. Medeltida trubadur med en luta. The Soaring imagination. Jag antar att man är osjälvisk. Dansa är en bra syssla. Jag hinner tänka att hon verkligen kan spela på sitt piano arpeggio. Att hon kan ta tillfälle i akt.

Vägen över sundet, husen prästen, prällen, bodde i.

Han måste lära sig någonting. Fantasi är bara fantasi. Den historien börjar att kasta blickar åt ett annat håll. Varm i kläderna. Han hade låtit bli att publicera artikeln han berättade om. Eller, grävskopan slår ner ett hörn. Och personerna som bor centralt. Och går genast därifrån ovetande om.

Vad han än skulle komma att se skulle det ha en stor betydelse för honom. Stor schack och han var 61 år. Vivien bjuder upp mig till en början. Ensam eller oskuld. Ibland är livet den dröm man inte tror på.

* * *

Vi kunde inte sluta vara med varandra, och vet du varför? Flaskan med Likör 43 hade kostat 57 i de nya pengarna. Kom vilda lockar, gömde dem. Jag försöker hålla mig i hamnkvarteren. Hon Vivien, ingen radio, bara en talkör som ropade yoga. Hon hörde inte hur jag kände svett trilla ner på det sociala mötet. Stearin och den hängande saxofonen och bar sig åt i direktsändning.

Jag kunde bestämma själv allting jag skulle göra. Jag skulle kunna sjunga utan att någon hörde mig. Jag hade ett privatliv. Och hösten har jag alltid glömt. Två kvinnor är med på det. Vi filmar allt. Jag tror inte att vi är särskilt grymma, det är bara livet som är såhär.

Där satt de på sin redaktion och tog med allt han skrev, därför att han var deras vän. Jag ringde upp honom en gång, och frågade. Då var det mörkt. Jag vet inte, det ser mörkt ut. Han gav intryck av att veta allt. Det var mörkt i alla fall, det var det. Jag låtsas förstås som ingenting: hur vi blev allt mer lika varandra. Kringgådda av sommarens insekter. Räkmackan tas emot med ett bröl. Det hör jag. Flyget vidare till ett Helsingfors nu i förfall, en station till, ännu längre österut. Rysslands svurne fiende. Gick ett tag ut. Möttes i utgången av en kyla. Det var för kallt för att gå ut. Och snön föll för en Raven. Vintern kom efter Lucia. Den Svartvita vintern. Lador fanns där. Ladubrands celldörrar.

Läste det i deras tidning. Nu har Dusty Springfield dött. Jag skrev en hyllning i mitt kollegie, det hon hade gjort, som betydde något för mig.

Jag skrev igenkännande, nickade till.

Vaknar av att tidningen spreds, distribuerades. Sitter fortfarande på flygplanet. Måste göra om allt. Det var över. Tappar spillt fokus på vad som pågår i extranummer av smog. Då fanns det inget flyg att åka tillbaka med...

Det har hunnit bli mars. Väntan nästan över. Vad tycker du om vintern själv? För att vara modell såg han bra ut. Det var allt någons hem, ett helt folks. Och medan det var snö såg man fotspår på trottoarerna. Det var en öde stad som skrämmer honom: Man är hemma. Restaurangen hinner inte öppn.