En gåva, ett gift, beskrivet i en bok av Crystal som har druckit sitt kaffe på café. Så att sömnen står svår att finna. Det som inte dödar gör dig stark är hennes påstående. Och hon skrev det från bordet på cafeet, med den tjeckiska servitrisen leende och skämtande, rolig.

Moderlig, fast hon var yngre än henne.

De städade bort kopparna utan öron som var tomma och som somnade. Men glömmer snart den här detaljen. Söndag morgon. Och gör samma sak, som alla andra gör. När det regnar.

Är verkligen storm ute när hennes jazzmusik spelas... åh. Kaffet dricks upp. Innanför den rika dimman som är utanför. Och hon får dricks och hon tittar djupt i hennes ögon, för en date, ett rum bakom där hon lagar mackor.

I tystnad.

Utan något som begränsar, hur livet har blivit. Veta hur livet kommer att bli i framtiden. Sova gott utan. Så kom gräl och rädsla. Som inte var något värt. Det är inget värt.

Regnet. Blåsten. Servitrisen glad trots det dåliga vädret som har pågått. Komplimang. Från gay. Idag. Vad är det med de här två personerna? Jag har svårt att fatta det. Khamsi hade Internet men läste inga brottstycken. Mötte ingen. För alla återhämtar sig efter dagen...