Ska snart åka. Det är Siris graviditet som slinker henne ur händerna. Bussen går om några minuter. Men hon kan ställa om och vara till hjälp. En nedlåtande attityd. Det är inte mycket man ber om här i livet. Hon pratade nyheter, saker jag inte visste. Saker som kom ur djupa drömmar som väl alla har.

Hon var påklädd i tv-rutan, så gott som avklädd i mitt rum. Och vi sminkade oss noga för den spännande kvällen. Ljudet av en plog, glödlampeglas, ett blont hårsvall. Vad jag i hemlighet tänker om dig när du står framför spegeln. En perfekt början på dagen. Layout är smink, och kläder som inte är trasor. Och scenen efter att jag klagar på vädret den morgonen.

Jag visade dig var bilen stod, och det kom nya personer jag inte omedelbart kände igen. Journalen var också ganska sann – tidigare. Men min skepsis avtog när solen gick ner. Alla var redo. Och jag står vid en farstu och dörren skulle öppnas. Och jag varnades för att göra detta senare. Men ändå behölls alla scener i ett minne av hur det kanske hade varit.

Men inte var det hela sanningen. Ändå stod någon som spejade och kände sin närvaro. I farstun till det nya. Köpte deras rusiga nyheter och kom till tjejerna som värmde med groggen. Och som sade att livet är både och. Det fanns tillit men inte än. Skeptisk såg jag denna flicka sminka sig så att ögonen lyste och belysningen bröts. Munnen var röd, håret en blondin. Halva ansiktet är belyst i det röda badrummet. Tänk den affären där man köper mullbär och en bil står parkerad utanför allting. Och man sover i ett hus intill.