står  tyst och sammanbiten

hackar och hackar

frenetiskt !

smäller foten mot bänkluckan, som bara öppnar sig

den replikerar blixtsnabbt 

magneter tål bara mjuka rörelser, inga sparkar

stöter med morteln

så grönpepparn hoppar

både över och under 

inget säjer han

hackar löken så att kniven nästan

slinter ur näven

grova och stora blir skalen 

tårarna rinner, det kokar i mig 

det där hånfulla skrattet

åt mig, inte med mig

förbannade besserwisser!