Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Första kärleken

Hon kommer ihåg det som att det var igår, första gången en kille sa att han älskade henne. Doften av smutsigt och utnött sittdynetyg ligger färskt i minnet. Bussens brummande ljud, sorlet av pratande människor, skriken från energiska tonåringar och plinget av att någon trycker på "stanna". Det var en buss av en äldre modell och hon hade suttit med två klasskompisar vid de fyra sätena där man även kan ställa barnvagnar. Bussnumret var 111 och nästa hållplats för avstigning var Holmvägen.

De hade inte varit intresserade av varandra egetligen. Deras två vänner hade velat kolla på film en kväll och hånglat i soffan bredvid. Stämningen hade minst sagt varit tryckt. Varken hon eller han ville vara någon form av ett tredje hjul, kanske var det därför de också börjat hångla. Han hade bitit sig på läppen innan han lite tafatt försökte närma sig henne. Kanske tyckte hon lite synd om honom, att han var så nervös. Hon mötte honom i vilket fall halvvägs och när hon skulle gå hem sa ingen av dem ett ord. I skolan måndagen efter hade hon helt plötsligt känt en hand ta tag i hennes och hon behövde inte kolla vem det var. På något vis visste hon att det var han. I tysthet gick de i skolans korridorer hand i hand, medan de undvek allas förvånade blickar.

"Simon, älskar du Jossan?" frågade David rakt ut. Helt plötsligt kändes det som att hela bussen stod still. De energiska tonåringarna hade slutat skrika och alla andra konversationer dött ut. Fast så var det ju inte egentligen, det var ju bara så att hon inte la märke till omgivningen längre. Simon var tyst en stund innan han vände blicken mot henne och sa "Ja, jag älskar Jossan". Hennes hjärta hoppade över ett slag och hela kroppen blev alldeles varm. Hon var nog inte beredd på att hon skulle reagera så starkt, att hans svar skulle göra henne så lycklig. Hon drog upp halsduken för att dölja sina rodnande kinder. När David gått av bussen la hon sin hand över Simons och tittade på honom med en blick som avslöjade allt hennes hjärta kände, men som hon ännu inte riktigt kunde formulera.




Fri vers av lonelynights
Läst 196 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-01-17 14:37



Bookmark and Share


  Ponkla
Bra iakttagelseförmåga och skrift!
2014-04-13
  > Nästa text
< Föregående

lonelynights