Ni kan kalla mig vad ni vill, det ändrar ingenting.
Jag är här för er smärta, era sorger och ert hat.
Jag önskar inget medlidande, ej heller någon tröst.
Jag är inte saknad eller önskad, men lever ändå.
Jag är här för att ni ska hata och älska.
Men spill ingen tid på mig.
Jag är min egen Hellequin.

Jag dansar när ni andra gråter, lever när ni dör.
Jag sörjer inga misstag, ångrar inga handlingar.
Jag är hatad men kan inte levas utan.
Ni vill glömma mitt ansikte, men älskar mig fortfarande.
Masken jag bär är för er, för att skydda er.
Mitt leende väcker avsky, men kommer aldrig falna.
Jag är min egen Hovnarr.

Jag är mig själv, och saknar inga svar.
Jag bär min mask med stolthet och styrka.
Ingen ska någonsin se, vilken styrka masken döljer.
För i min styrka ligger undergången, men inte för mig.
jag finns för att jag blir älskad och alltid hatad.
jag skapades för att bära, men aldrig ge.
En gycklare i mitt sinne.

Min mask... Den stillar mitt sinne.
Jag finner ro i att bära den, leva med den.
Jag lever utan känslor, utan krav.
jag är skapad att vandra, min egen väg välja.
Jag är en vandrande dåre för er.
Men ni kan inte se, att det är er smärta som format mig.
Ni har gjort mig stark.

Ni har skapat mig utan fruktan, utan rädsla.
En hämndens Harlekin...