Lycka...

Idag kan tyckas en bra dag, nej, Idag är en bra dag!
Fann en ask med oöppnade filter idag. Vilket i sig är nog lycka för att hålla mig vid god vigör i en vecka, de i masken börjar dra på sitt sista efter den senaste veckans eskapader. Jag kan nästan känna smaken av det giftiga i luften på ovansidan.
Men detta var inte den riktiga anledningen till att jag valde att öppna dig idag. inte heller den anledningen till att jag valde att nedteckna dessa rader.
Nej den verkliga anledningen är så mycket bättre (och skrämmande) än så.
Jag såg dem första spåren på andra överlevare idag! Helt säkert jag gjorde det!
fotspåren efter dem syntes i askan här ovanför mitt lilla krypin som jag funnit skydd i för natten, jag misstänker nästan att det var dem som tappade asken med filter. Vilket till viss del oroar mig i händelse att dem ska komma tillbaka, då det var på grund utav deras efterlämnade spår jag fann det här lilla utrymmet. De verkar ha övernattat här och det skulle tänkas logiskt att dem skulle komma tillbaka, filter till en gasmask är inte det lättaste att få tag på i nuläget.
Jag oroar mig för att de kanske inte är så godhjärtade ändå, och jag tror nog knappast jag skulle kunna klara av fem till sex vuxna personer själv. inte utan någon form av vapen.
Jag har iallafall lyckats finna ett litet förvaringsutrymme, det låg gömt bakom en hög med bråte i ena hörnet, och med dörren från det på glänt för syrets skull hoppas jag få någon sömn inatt. förhoppningsvis håller det mig dold utifall dem kommer tillbaka.
Fann en handfull konserver idag också, inga utgångna datum än på ett tag, tror nog knappast jag skulle bry mig om så var fallet iallafall. mat är mat och jag har inte råd att vara kräsen. Hittade en ny kniv också som jag lagt i ryggsäcken tillsammans med mina andra tillhörigheter, alltid något att försvara sig med utifall. Verktyg är dessutom en viktig del av utrustningen kan jag tänka mig.

Solen verkar bli varmare för varje dag, Jag känner det i nacken under dagen nu när jag färdas nästan rakt åt väst. sommaren närmar sig, men knappast en vanlig sommar som den vi hade ifjol. Solen tycks blekare, men ändå starkare.
jag får nog börja tänka på att använda sjalen som skydd framöver istället för att låta den samla damm i ryggsäcken.
Askan ligger tät över hela min värld när jag färdats den här vägen, varje steg sparkar upp askmoln som riskerar att täppa till filtren i masken för mig. Måste försöka lösa det på något sätt. Askan har iallafall slutat falla nu och jag har för första gången på flera dagar haft längre synfält än mina armar sträcker sig.
Därför kan jag vara säker på att spåren som ledde mig hit var endast några timmar gamla.

Allt som allt har det varit en bra dag och jag hoppas det kan fortsätta såhär, jag behöver lite positiva händelser just nu.
jag är fortfarande ensam och pratar för det mesta med mig själv då ingen annan är närvarande.
Men hoppet lyser ändå starkt om att jag snart kommer att träffa andra som mig själv, på så sätt kanske denna tillvaro blir något lättare. inte för att jag ska klaga då ensamheten är det jag alltid sökt, men ibland behöver till och med jag sällskap.

Godnatt nu, hoppas jag får vakna till en ny dag också med ännu mer hopp i mitt bröst.