min röst tog slut

mina tårar sinade

igen



jag söker inte mer

går med dröjande steg

men tyngden är min

ingen annans

mörkret i mina ögon

tillhör bara mig



vilar i tystnaden

och tonerna ebbar långsamt ut

stillheten omfamnar mig

och sakta

en dag i taget

trasslas mitt nystan ut



repet som ligger runt min hals

har snart vittrat sönder

kedjorna rostat

och jag skakar dom av mig

när jag går

igenom minnenas labyrinter



ekot från helvetet

kan inte skada mig nu

bilderna jag ser

är bara spöken



jag söker inte mer

jag behöver inte fler svar

jag vet