Kalejdoskop

 

Från ingenstans till någonstans

 

Om jag bara kunde

kliva ut,

ur min ickeexistens.

 

Ut ur den tigande svarta skogen.

 

Bli som du.

Existera i färgstarkt ljus,

vara en reflektion.

 

 Vara kristallklar i dagsljus, som du.

 

Bli någonting ur ingenting.

 Vara som du är, 

sedd.

 

 

 

 

 

Fri vers av Katinka
Läst 548 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2014-01-20 20:22

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre en vädjande ödmjuk fin dikt 2014-01-29

Linda CH Detta var ömtåligt, starkt och fyllt av längtan. Mycket berörande om man ska använda ett slitet uttryck. 2014-01-25

Robin V Berörande! 2014-01-23

anathema Smärtsamma känslor, starkt förmedlade. Kanske den största längtan man kan känna, att med tid få lämna något som känns som en icke-existens. Tror det är fler än man anar som känner liknande, trots färgstarka fasader. Är dock färre som kan fånga känslan så koncentrerat som här. 2014-01-22

bittemi Fin text som berör 2014-01-21

Lars Hedlin Skrivet med känsla och inlevelse! 2014-01-21

Anders Granström Vackert ordat om mörker och ljus! 2014-01-21

Lena Själsöga Keijser denna upplevelse är vi ofta i denna upplevelse lever det nioåriga barnet så starkt i och vi bär detta med oss du ser du upplever och jag säger du är samt du är sedd 2014-01-21

ULJO Fin läsning 2014-01-21

Siggesdotter Dina ord gestaltar en existensiell vilsenhet...en längtan...som verkligen griper tag...och känns igen av alla oss som någon gång pejlat in sitt eget sökande och speglat sig i andras ögon. Mycket bra - bli någonting ur ingenting - som när Han sa "varde jus" och det blev ljust!! 2014-01-20

Ingrid Trolle Mycket stark, drabbande text "att komma ut ur den tigande svarta skogen" är så målande. Fortsätt! 2014-01-20

ej medlem längre Stark, sensibel, levande!!!!! 2014-01-20

AgnesP Åh sån fin.. 2014-01-20