Tårgasen


sticker på tungan i halsen i gommen och ögonen svämmas över det bränner och jag kisar genom havet på
glassplitter som glimmar i mörkret som hålen
i fönstren ekar eller ropar
medan tomma nervgasgranater verkar viska på hebreiska dom

stormade

universitetet idag



men

vi hann inte dit

för barnen sprang skrek på arabiska tog våra händer vi
var ju så nära förstod ju så lite men hann aldrig fram och gatan där framme var tom förutom soldater tunga
bilar och det kändes
kändes

overkligt

men verkligt

och fel



sjukt jävla fel



vi
tvekade

dom
drog in oss på Pizza Raez vi ringde sa Hey it’s Otto from Sweden, there are soldiers on the street people are running han sa stay there just stay there I’ll send someone be patient och vi
lekte bort verkligheten med språkbarriärsmemory
skrattade skojade undrade
tills bilen vi satt i träffas av en tårgasgranat och röken rusade ut vi stod där


i parken inne på universitetet
bland tårgasburkar i gräset i gruset på golven på gatan i parken det var tomt
sånär som på granater och hylsor från skott som hade kunnat döda det var teater som föreställning av vad
som hänt precis här dom
hade skrikit sprungit fått
panik

bland träden vi pratar om skolan om oss om studenter om leenden som bytts mot fruktan men

luften brann inte längre så starkt bara skakiga knän där vi gick och vår vän han spottar mumlar miljoner ord i en
blick säger välkommen

till Palestina