Tanken jag hade i morse var behovet av kärlek. Det är skrämmande för det finns så mycket att förlora av självkänsla och integritet och det behövs så mycket list och klokhet för att komma fram till just Kärleken...
Man måste närma sig varligt annars springer den andre sin väg p g a sina rädslor att bli missbrukad, känslomässigt uppäten...
Och likadan är man själv, om någon närmar sig för fort undrar man vad det är för fel på personen, kan det månne vara en psykopat eller annan vettvilling med paranoia erotica? Känslan av säkerhet måste bevaras därför söker man gärna trygga vatten.
Jag sitter här i min ateljé och tittar på tavlan jag påbörjade igår.Det glittrande sommarvatten mot en blå sommarhimmel med små lätta skyar och så glitter emellan på horisonten.
När jag ser den tänker jag:men det är ju relationsproblematiken jag målat.Hoppet att få någon relation att funka just som glittret på vågorna vid horisonten där de två elementen möter varandra.Det gör ingenting att det är banalt och romantiskt.