Är vi redo för detta ansvarsfulla och livsavgörande kall att ha vårt eget kött och blods öde i våra händer, eller har vi ett sviket och kränkt litet barn undanstoppat i våra hjärtan, och därmed oförmögna att utföra vår livsviktiga uppgift?

Har vi gjort upp med vårt förflutna och vår barndom, eller för vi skuld och skam vidare till nästa generation?

Har vi sopat rent framför egen dörr innan vi bär det lilla knytet över tröskeln, eller låter vi gamla spöken från förr följa med in i värmen?

Har vi tömt ryggsäcken på oro och rädslor som skapats genom åren, eller låter vi vår ångest få nytt liv i själen på dem vi älskar allra mest?