Jag tvättar av mig sotet med
Tvivlets aska
Ingen kan längre förmå mig glömma glömskan
Minnas minnet
I en oerhörd kraft vrids gallret ut ur in i stålets vinge
Som ett oskyldigt barn
Offrar tiden till konstens öga
Detta är inte Magrittes
Ingen kan längre förmå mig
Förneka förnekandet
Hata hatet
Rummen där mina händer vistas
Ringer av klockornas tystnad
Av konstens källor
Av stålets öga
Som ett oskyldigt förnekande
Sången sjöngs stilla
Detta är inte livet
Jag tar ett djupare andetag i
Konstens rum
Detta är inte jag